Sida 296
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
teren att lätt entusiasmeras för framgången, för det meteo-riska i en handling, utan att man för ögonblicket så noga öfvertänker handlingens rätta beskaffenhet, dess orsak eller blifvande resultat. Man beklagar dem som dukat under; men de som flyta ofvanpå, »les båtons flottans de 1’actualité», såsom det heter, öfverraska och blända. Och för öfrigt, hvem vill vara med om nederlaget, när man möjligtvis kan få något med af segern? Hvad äro spillrorna af ett skepp, om också det stoltaste, mot den obetydligaste barkass som ännu trotsar vågen?
Det var min afsigt att på hemvägen besöka madame Davis för att höra något om Damien och hans brud, ty om dem hade Montmartre ännu icke gifvit upplysning. De funnos icke bland de många på estraden.
Då mötte jag på Rue St. Honoré en landsman och läkare, mycket ansedd äfven i Paris och numera en af vårt lands mest framstående.
»Vill du följa mig till Hotel-Dieu?» frågade han.
Hotel-Dieu var då det största af lazaretten i Paris och med plats för minst två tusen sängar.
»I dag är öfverflöd på patienter, i synnerhet på den kirurgiska afdelningen,» fortfor min landsman. »Professor Roux, en af Frankrikes celebraste kirurger, gör om en halftimme sin rond med sina kliniska elever. Det blir friskt med amputationer i dag. Professor Roux får mycket att göra.»
»Bara inte Napoleon för mycket förekommit honom,» anmärkte jag; »den celebre Roux är en fuskare mot honom.»
»Du har rätt hvad beträffar sjelfva amputationen,» svarade läkaren; »men de följa dock olika system i allt som angår förbindningen.»
Jag följde läkaren till Place du Parvis-Notre-Dame, hvar-vid Hotel-Dieu är beläget. Hotel-Dieu är en kolossal, men irregulier stenmassa, en förening af flere byggnader, som vid olika tider kommit till. Det är endast den åt platsen vända fasaden som röjer någon bestämdare stil, och på frontonen prunka i stora svarta bokstäfver orden: »Hötel-Dieu». En anspråksfull inskription utan tvifvel, men Paris är ej sparsamt på sådant. Det är dock meningen, att Guds barm-hertighet skall vara representerad der. Mången olycklig har också der funnit sin enda fristad. Mången af Frankrikes mest utmärkta söner har slutat der. Lantara och Gil-bert, den ene stor som målare och den andre som skald,
Källa: Project Runeberg ·
