Sida 33
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
förskinnen och hvilket mycket liknade en knippa fina qvistar utan löf.
»Hvad är meningen med det här spektaklet?» tog ändtligen vår sekter till ordet, i det han från hufvud till fot mätte de tre drabanterna, i hvilka han trodde sig igenkänna gesällerna på verkstaden.
»Er dom är fälld och ingen nåd att förvänta,» förklarade den nya Kristina, hvarvid hon reste sig från bänken och, efter att ha gifvit sina drabanter ett tecken med handen, gick till en dörr i bakgrunden af boden, öppnade den och försvann.
Det rum hvar-uti hon nu befann sig var ett ruskigt kyffe, upplyst af ett talgljus, som stod i en tvättbunke. Sedan hon stängt dörren efter sig, lade hon sitt ena öra derintill för att lyssna. Först hörde hon en häftig ordvexling, hvarunder sektern än hotade och än bad, men både hot och böner besvarades med hånskratt.
Derefter hördes ett buller, liksom af personer hvilka nappa tag uti hvarandra. 
Ill. A. Wallander »Bind för munnen på honom, du Kalle 1» hördes der-under en sträf basröst ; »när tullbommen är stängd, gnisslar den inte. Se så, herre, ni bråkar ju som stode det för lifvet. . . Åhå, hängslen också . . .
Bilder ur verkligheten. IV. 3
Källa: Project Runeberg ·
