Sida 219
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
kunnat vara med i något af de senaste krigen, och man tog i början för gifvet, att han bar det der ärret efter ett sabelhugg på slagfältet;
men när man frågade ■ T7 ' .............
honom derom, försäkrade han, att det dragonrege- 1 . mente, hvari han tjenat, I ^ visserligen varit med i krig, J * men aldrig kommit att | deltaga i någon träffning. |
»Nå, än det der svåra AMjfaL.
ärret då?» frågade man honom. / ' *;r » g
»Det fick jag under T-Jfl
djupaste fred,» svarade han. Ji L,^|p^Lgt.
»Således i duell?» fe VHB
»Nej, jag har aldrig varit vän af dueller.» } 4 . - ' Igjr
»Men man ser tydligen, att det är efter ett svårt sabelhugg.»
»Ja, visst är det efter ett sabelhugg.»
»Nå?»
»Ack, det der tillhör en historia, som jag redan glömt,» inföll han med en lättqväfd suck; »man .får icke tapperhetsmedal-jer för sådana blessyrer, ehuru...» \ « \ ' 'I'
Han tystnade tvärt, i .. *i?
och det dröjde länge, innan han yttrade mer derom. /
Det var lätt att finna, hur T***
mycket än hans tunga och
ansigte sökte dölja det,
att han befann sig i ytterst
knappa omständigheter.
Armodet grinade fram
mellan de slitna trådarna i hans rock, men alltid var denna hel och väl borstad. Detta var dock långt ifrån alltid fallet
Källa: Project Runeberg ·
