Sida 220
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
med hans skodon. Jag minnes ett tillfälle, dä han på gården sökte mäkla fred mellan ett par smedsgesäller, som råkat i lufven på hvarandra.
»Hvem, tunnor tusan, är ni, som lägger er i hvad som inte angår er!» ropade gesällerna till den objudne fredsstiftaren.
»Hå kors!» svarade ryttmästaren, »ni måtte väl känna mig; jag är ju ryttmästar Hjort.»
»Ryttmästare!» upprepade den ene gesällen hånande; »det kan man just se på fotterna. Men det är bara en sporre herrn har på sig i dag.»
Ryttmästaren tittade på sina fötter och upptäckte, att klacken, som till någon del lossnat från ena stöfveln, släpade efter hälen.
»Jag ser det,» svarade han småleende; »men det är inte så lätt nu för tiden att förtjena sina begge sporrar.»
Han lifnärde sig med att föra böcker och skrifva ut räkningar åt handtverkarne i trakten, och han hade en utmärkt vacker stil. Vanligtvis blef han af sina kunder qvar-bjuden till middagen eller aftonen, hvartill han likväl först efter mycket öfvertalande lät beqväma sig, fast man nog kunde se på honom, att bjudningen var högst behöflig. Fruntimmerna, som tyckte synd om den beskedlige, alltid så delikate och uppmärksamme mannen, sökte plocka åt honom litet af hvarje som kunde höra till toaletten; men det var icke lätt att förmå honom mottaga något, ty i det fallet, endast i det fallet var han något stolt. En gång när jag såg honom mottaga några riksdaler för ett arbete, som likväl medtagit flere dagar, hörde jag honom yttra:
»Gud vet, om jag gjort skäl för det här. Det går numera inte så lätt för mig att skrifva som förut. Ibland har jag så svårt för att se, och det är det enda som smärtar mig.»
Det var smärtsamt nog äfven för andra att betrakta hans enda och alltid rinnande öga, när han arbetade vid skrifbordet.
Ryttmästaren hade ibland smärre rättegångsaffärer om hand. Så hade t. ex. smedsmästaren i gården en dag kommit i gräl med en af sina kunder, en major A** från Upland, och grälet hade slutat dermed, att majoren gifvit mästaren en örfil. Det var för denna som mästaren ville
Källa: Project Runeberg ·
