Sida 107
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
»Du klagar ju som hjeltinnan i den sorgligaste roman!» anmärkte Marie, i det hon vårdslöst kastade ena armen öfver soffgafveln.
»Nå, är den inte sorglig nog?»
»Men det beror ju af dig sjelf att ge den det gladaste slut.»
»På hvad sätt?»
»Ryck slöjan från ditt ansigte, räck den dystre riddaren din hand, se honom för dina fötter och blef gästgifverska på Ensta.»
»Om han såge mitt ansigte, skulle han fly,» svarade Aurora; »hans kärlek till mig och hans tro på dygden voro ett hos honom... den ena föll med den andra.»
»Hela verlden tror på dygden, men hvem är dygdig!» yttrade Marie.
»Att återväcka till lif denna kärlek och denna tro,» fortfor Aurora, »vore lika omöjligt som att ånyo sätta lif i den blomma, hvilken en gång slitits från sin stjelk... Och om det också lyckades att återföra honom till mig, skulle väl han egna mig den aktning som är enda vilkoret för kärlekens varaktighet? Nej, det kunde han icke... Det är hårdt att så skall vara, men sådan är nu en gång för alla verldens dom... Man kan höja sig i Guds ögon, men icke i verldens. Man fordrar af oss ånger, men vägrar oss sin förlåtelse. Menniskorna ha samma instinkt som de vilda djuren: en gång sårade, återvända de aldrig mer, och de ha rätt deruti. Att begära verldens aktning och skydd, sedan man en gång trampat dess lagar under fötterna, det är detsamma som att inträda i det hus, hvars grund man undergräft. Tak och väggar falla ned och förkrossa oss!»
Aurora tystnade, ty Petter Alm visade sig ånyo. Han medförde champagne och vatten jemte glas för hvardera af dessa drycker.
Sedan champagnekorken sprungit i taket, fylde Marie de begge glasen med den fräsande drufvan.
»Gör oss sällskap, herr gästgifvare,» uppmanade Marie, förande sitt glas till sina läppar, »och var obekymrad för glasens skull: min vän dricker intet, hon är sjuk och,» tillade hon, närmande sig gästgifvaren och talande med lägre röst, »något sinnessvag... Det är egentligen för att motionera henne som vi i dag gjort denna långa lustresa.»
»Värdigas ursäkta mig, sköna dam,» svarade f. d. aktören; »men mitt hufvud tål inte vid denna dryck.»
Källa: Project Runeberg ·