Berättelser 6. Taflor och berättelser. Del 1

Både grefven och kusken befunnos vid närmare undersökning ha sluppit ifrån det hotande tillbudet med blott några skrubbsår och kontusioner, mera smärtsamma än farliga.

Den unga damen hade vid vagnens kullstjelpning fått ett högst obetydligt sår i hufvudet, och något af sitt fina skinn hade hennes vackra näsa nödgats qvarlemna i vagnskorgen.

Grefven och hans kusk måste emellertid hålla sig vid sängen, den förre redan funderande på en motion, som vid nästa riksdag ovilkorligen skulle framläggas på ständernas bord, angående backarnes sänkning i allmänhet och Bergabackens i synnerhet. Den senare, eller kusken, tog sitt parti och somnade in, drömmande troligtvis om allt, utom om hustru och barn, sedan faran väl var öfverstånden.

Den unga fröken skakade något på sitt vackra hufvud, när hon i spegeln varseblef den stora, svarta musch, som Danderyds kirurg fäst på hennes näsa, men tackade snart af hela sitt hjerta försynen, som denna gång icke tillåtit något värre.

Grefve *** tillhörde en af vårt lands äldre grefliga ätter, men hade icke dess mindre vid 1823 års bekanta riksdag stält sig i riddarhusoppositionens led under Anckarsvärds fana.

Han talade från sin bänk med lätthet och hade, i likhet med åtskilliga andra hans ståndsbröder, några vackra liberala fraser på läppen.

Hvarför grefve ***, i olikhet med sina så konungskt sinnade förfäder, öfvergått till den s. k. riddarhusoppositionen, veta vi ej, och det kan också göra detsamma. Man har haft skäl nog att betvifla tillvaron af någon verklig liberal grund för detta slags opposition. Mången är, tyvärr, liberal blott af oförmågan att lyda; hvarje annan makt än egen är svår att fördraga; det finns blott ett enda medel att undslippa den, och det är att herska sjelf. Men deraf att man icke vill låta sig beherskas af någon, följer icke att man sjelf förmår beherska andra.

För att kunna beherska verlden måste man ovilkorligen först lyda och studera den. Men detta går icke så fort som gradpasseringen vid gardet.