Sida 67
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
»Nej, har inte den äran,» svarade Malm, som verkligen icke kunde erinra sig honom.
»Har min herre aldrig varit i Enköping, i Norrtelge, som ligger så nära, eller i någon annan af Sveriges visserligen små, men ganska civiliserade städer?»
»Nej, har aldrig varit i någon annan stad än i Stockholm, åtminstone på många år.»
»Bara i Stockholm,» anmärkte den resande; »nå, då förvånar det mig inte att jag är obekant för er, min herre; ty förr skulle man få hugga af min högra arm, min herre, än förmå mig att uppträda i en stad, min herre, som är vida mer aflägsen från den sanna konsten, än jorden från solen, min herre!»
Malm betraktade småleende den främmande herrn, hvilken deklamerade så häftigt, att han redan var eldröd i ansigtet.
»Jag är teaterdirektören,» återtog den resande, sedan han något hemtat andan, »förste teaterdirektören Crysostomus Stollengren... Detta fruntimmer är fru direktörskan Mandolina Stollengren, min hustru och min första tragiska skådespelerska.»
»Ni ler, jag tror ni ler, min herre,» fortfor direktören, deklamerande på ögonblicket följande:
»Ni småler, riddare, när gudars stämma talar! Så småler satan ock i dygdens ljusblå salar!»
»Nej, för all del, herr direktör,» inföll klockaren, »det var visst inte min mening att...»
»Jag vill tro er,» tröstade den store mannen, »ni ser för enfald... det vill säga för oerfaren ut för att kunna håna en man, som blott lefvat för konsten, som natt och dag lider för konsten, som i djupet af sitt slitna bröst känner att han dör för konsten!»
»Men var då god och säg mig hvar den sjuka är!» pustade Malm, för hvilken tiden var dyrbar.
»Den sjuka, det var rätt det,» svarade teaterdirektören, »det är en af de qvinliga medlemmarne af den trupp jag har den äran anföra, det är en ung flicka från Stockholm, som jag engagerat under resan genom denna stad, visserligen ingen talang, men temligen bra, ser inte illa ut, det vill säga,» ändrade han sig med blicken på hustrun, som började knycka på hufvudet, »det vill säga, hon ser bra
Källa: Project Runeberg ·