Sida 68
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
illa ut, och nu har hon i natt häftigt insjuknat, det var rätt det, det var mycket riktigt, min herre!»
»Man har sagt mig, att hon är farligt sjuk,» yttrade Malm.
»Visserligen, min herre,» upplyste teaterdirektören, »visserligen ser det farligt ut, och det vore sorgligt om hon doge... jag har redan gifvit henne en månads förskott, gifvit henne tjugufem riksdaler, min herre... det vore hårdt att dö när man är så ung, min herre... men döden skonar ingen, döden är något som... som det står i den prolog jag utförde i Alingsås aftonen före min afresa derifrån och som mycket slog an på den öfverfulla publiken, ty minsta skrubb var utsåld, herre, och i den der prologen förekommer bland mycket annat:
»Se konstnärn skördas bort i blomman af sin bana, Lik knekten som i krig förlorat har sin fana, Lik...»
Klockaren sprang på dörren, fruktande att få i sig hela prologen, hvartill han kände sig fullkomligt oförmögen.
Utkommen på gården, träffade han en annan medlem af truppen, som ändtligen visade honom in i det gästrum, der den sjuka befunne sig.
Inne i detta rum varseblef han en ung flicka, oafklädd hvilande på en soffa.
Oaktadt en hög feberrodnad öfverhöljde hela hennes ansigte, var detta likväl så vackert och intagande, att sjelfva den allvarsamme klockaren icke kunde undgå att beundra det.
Flickans puls var förtvifladt hög, och hon yrade oupphörligen, utan att känna igen någon af sina kamrater.
Klockaren framtog ur sin medicinallåda ett pulver, som han med möda lyckades få in i hennes mun. Han tillsade, att hon genast skulle afklädas och läggas i bäddad säng, hvarefter, och sedan han tillsagt om blodiglars anskaffande, han lemnade sjukrummet.
På gården mötte han direktören.
»Nå, hur är hon?» frågade denne.
»Mycket illa deran,» svarade klockaren; »när ärnar herr direktörn resa?»
»Om en timme har jag hästarne här; jag måste innan aftonen vara i Norrtelje, der jag har tre abonnerade spektakler.»
Källa: Project Runeberg ·