Sida 70
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
Veckor förflöto. — Hvem man nu må tillskrifva äran, antingen patientens ungdom eller läkarens konst, nog af, den unga aktrisen var numera så frisk, att hon kunde lemna sjukrummet för att hemta ny helsa och kraft ur himmelens klara luft och vårens milda vindar.
En förmiddag mottog klockaren ett nytt besök af sin pupill, Petter Alm från Ensta, som frågade honom:
»Har farbror pengar inne?»
»Hur då, kära Petter?»
»Jag behöfde femtio riksdaler.»
»Så mycket?... Du tog ut hundra i förra månaden.»
»Ja, men med dem betalte jag min nya jagtbössa och min skjutväska.»
»Nå, hvem är du skyldig nu?»
»Ingen, kära farbror, men jag behöfver dem i alla fall.»
»Jag frågar inte för att det angår mig, ty du är myndig och kan göra af dina pengar hvar du vill, och icke heller fruktar jag att du för egen räkning använder dem på ett dåraktigt sätt, emedan du alltid varit en ordentlig yngling; men jag är rädd för att du af ditt goda hjerta låter förleda dig att låna ut åt personer som onödigtvis slarfva bort dem, och i sådant fall gör du hvarken dem eller dig någon tjenst.»
»Har ingen fara, goda farbror... det bruk jag tänker göra af de pengar, jag nu begär, är sådant att farbror sjelf skulle gilla det, om jag talade om det.»
»Men du vill inte tala om det för mig?»
»Framdeles kanske.»
»Nå godt!... För öfrigt är du, som jag nyss sade, din egen herre och jag numera blott din kassör.»
»Blott min kassör!» upprepade Petter. »Således inte mera min bäste vän, min far?»
»Jo visst, min kära gosse, jag har ju alltid hållit af dig som min son!» yttrade klockaren, hjertligt tryckande sin myndlings hand. »Bli nu inte ledsen för jag något litet fnurrade emot, det är så vanligt af gamla förmyndare... Skrif nu bara ditt qvitto på summan, så får du genast dina pengar.»
Medan Petter skref, gick Malm till sin byrå och framtog penningarna.
Källa: Project Runeberg ·