Sida 132
försök att gifva henne den vackra astrakanen, hvilken hon fortfarande bad Albert behålla.
Katarina öppnade fönstret på glänt och blickade ned åt gården. Hur skumt det än var, kunde man dock upptäcka en högväxt, manlig gestalt, som stod der nere, skådande upp mot köksfönstret och nickande åt Katarina.
Källa: Project Runeberg ·