Sida 141
»Här, herr assessor,» svarade gevaldigern, tagande koppen från byråskifvan och lemnande den till läkaren; »man måtte väl inte ha gifvit galet på apoteket.»
Läkaren förde koppen nära till ljuset och betraktade det obetydliga qvantum, som ännu fanns qvar deruti. Derefter tog han en penna och rörde med fjädern på bottnen.
Om den af sin sorg öfverväldigade enklingen icke oaflåtligen haft sina ögon hvilande på den aflidna makan, så skulle han hafva förvånats öfver de besynnerliga blickar, hvarmed läkaren synade återstoden af dekokten dels på bottnen af koppen och dels på pennfjädern, hvilken han doppat deruti och flere gånger förde till näsan.
Icke heller väckte det gevaldigerns uppmärksamhet, att läkaren omlindade koppen med ett pappersark oth förvarade jemväl på enahanda sätt den begagnade pennan.
Albert följde visserligen med ögonen läkarens rörelser, men deras betydelse förstod han icke. Kanske trodde han sig i läkarens högtidliga miner och åtbörder skönja möjligheten af den älskade moderns uppväckande från de döda.
Fotsteg och röster af flere personer hördes utifrån köket.
Dörren öppnades, och trenne karlar inträdde, i hvilka Kron igenkände en af sina embetsbröder, gevaldigern Ek i Jakobstrakten och två polisbetjenter från samma trakt.
Kron uppsteg och gick dem till mötes.
»Välkommen bror!» helsade han, bjudande handen åt Ek; »det är ändå en tröst i bedröfvelsen.»
»Visserligen, visserligen,» sade gevaldiger Ek, icke utan förlägenhet.
»Här är sorg och elände för ett helt lif,» fortfor Kron; »tack för ert deltagande, go’ vänner!»
»Visserligen ... ingenting att tacka för,» genmälde Ek, tuggande på naglarne.
»Men hur fick du så snart veta min olycka, min hedersvän?» frågade Kron, tryckande med värma sin embetsbroders hand; »hur fick du veta den, bror?»
»Åh, bevars, man kan ha fint väderkorn, fast man inte heter Kron,» svarade Ek.
»Det var hederligt af dig och af er äfven,» förklarade Kron, tryckande de öfriges händer.
»Såå,» mumlade Ek; »ena stunden tycker man si och andra stunden tycker man så.»
Källa: Project Runeberg ·