Sida 147
»Hvad du är ängslig, min söta flicka! ... Kanske inbillar du dig, att hon deruppe vaknar,» yttrade mannen, skrattande, så att hela hans kropp skakades deraf.
»Tyst! För Guds skull, tyst!» förmanade flickan, vändande sig åt sidan.
»När hon inte vaknade vid skramlet af nycklarne till skattkammaren, hvilka vi nyss knepo så godt som midt för hennes näsa, så ligger hon nog i godan ro.»
»Rysligt! ... Ja, rysligt är det ... rysligt, rysligt!» våndades flickan.
Ill. G. Stoopendaal.
Källa: Project Runeberg ·