Tillbaka Read Runeberg

Romaner 1. Banditen

Originalsida 151
Originalsida 151
Originalsida 150
Originalsida 151
150–151

Sida 151

»Mord och stöld!» pustade Katarina; »elände på elände ... fasa på fasa!»

»Gud tröste mig för dig!» sade karlen; »hur skall jag bära mig åt, som får en sådan liten stackare till hustru!»

Derefter satte han spetsen af jernstören ned i golfspringan och började bända upp tiljan.

»Bastanta spikar,» anmärkte han under arbetet; »rätt bastanta, på min ära ... Ingen byggmästare består så starka don ... Ingen köper så dyrbara lås och bommar som den girige ... Men ... der ligger nu plankan ... Hvad fan är det!»

Källa: Project Runeberg ·