Sida 193
»Hvad för slag!» mumlade grefven; »hvar är jag? ... Har jag inte drömt?»
»Mitt lif skulle jag hafva gifvit, om det endast varit en dröm,» svarade zigenerskan och kastade sig öfver honom, hårdt tryckande honom till sitt bröst, under det hon snyftade på det mest våldsamma sätt.
»Se så, mamsell,» yttrade en främmande karlröst helt nära divanen; »lugna sig nu något litet ... grefven är nu så pass återstäld, att han bör kunna besvara de frågor, jag här har att framställa.» ,
»Nåd! Nåd för honom!» bad zigenerskan, borrande sitt hufvud så hårdt mot grefvens bröst, att denne höll på att qväfvas af denna kraftiga ömhetsbetygelse.
»Hvad ... hvad ... hvad är det!» utbrast grefven; »jag ... jag ... förgås ... jag ...»
»Nåd! Nåd!» fortfor Anna; »har han felat, så är det af obetänksamhet ... skulle han, som har så godt hjerta, kunna ... nej, nej, det är inte möjligt!»
Den främmande, en medelålders herre med ädla, men stränga anletsdrag, lösgjorde Annas armar från grefvens hals och drog henne från divanen, oaktadt hennes böner och bemödanden att hålla sig qvar.
»Ni måste lugna er, stackars qvinna», sade derunder den främmande; »hvartill gagnar väl er jemmer? ... Bered er i stället på att gifva mig de upplysningar som erfordras, så kärt det är er sjelf att undgå det stränga ansvar, som onekligen sväfvar öfver ert eget hufvud ... Var god och stig upp, herr grefve! ... Har den äran vara känd, skulle jag ödmjukast tro.»
Grefve Lejonborg stirrade länge och väl på den främmande herrn, hvars ansigte han tyckte sig förut hafva sett och i hvars röst han återfann densamma som så förskräckligt skallat i hans öron nere i källaren, innan han der förlorade sansen.
»Stig upp, herr grefve! sade jag,» upprepade den främmande; »hvad gapar ni på! ... Känner ni inte igen mig? ... Skall jag kanske bära er från soffan!»
»Polismästarn! Polismästarn!» ropade slutligen grefven och reste sig häftigt upp från divanen, skådande oroligt omkring sig.
»Nå, fick ni då ändtligen mål i mun!» yttrade polismästaren, tagande plats på en stol framför divanen och
Källa: Project Runeberg ·