Sida 226
»Du springer på ögonblicket till lifmedikus G*** med tillsägelse, att han är god och genast inställer sig hos mig.»
Betjenten hastade bort.
Grefve V*** kastade sig ned i en kolossal länstol.
Hans ansigte var blekt, och hans öfverläpp darrade. Det var som ville han först nu gifva luft åt den harm, hvilken han, under samtalet med polismästaren, så länge nödgats tillbakahålla.
»Jag är öfverlistad!» mumlade han för sig sjelf; »öfverlistad, och af hvem? ... Finnes det då verkligen menniskor så väl maskerade, att de kunna trotsa min djupt forskande blick? ... Detta krypande, denna enfald, allt var då blott en mask för att bedraga alla ... bedraga mig! ... Den skurken, den bofven! ... Ack, hur gerna hade jag icke velat lägga hans hufvud på stupstocken! ...»
»Men,» fortfor grefven, hastigt uppstigande från stolen, »jag har förordat honom till ett af de ansvarsfullaste embeten i landet, och han hade fått det, om jag inte bestämt mig för en annan ... förorda en rebell, en riksförrädare! ... Man kan säga, att jag inte känner mitt folk ... att jag vill omgifva tronen med förrädare ... Man skall utskratta eller misstänka mig ... i beggedera fallen är jag ohjelpligen förlorad ... Lejonborg, Lejonborg! Jag kan inte lägga ditt hufvud för dina fötter ... men jag skall sätta dig på ett ställe, der du skall bli hvad jag vill att du skall blifval»
»Men,» återtog han efter en stunds tyst grubblande, »men huru få reda på hans medbrottslige, hvilka måste vara talrika, välrustade och kanske i hvart ögonblick beredda till storm? ... Jag skall tvinga honom att yppa dem, om jag också måste knipa fram sanningen med glödgade tänger! ... Men när jag fått veta hvilka de äro, hvad då? ... Häkta och lagföra dem? ... Jag kan det inte, utan att med detsamma låta Lejonborg springa öfver klingan, och mig sjelf med honom ... mitt inflytande, min makt! ... Nej, nej, jag kan det inte! ... Men jag skall ha ögonen på förrädarne, förfölja dem på hemliga vägar och sätta dem ur stånd att taga det minsta steg framåt ... Fördömda position! ... Medvetande om en sammansvärjning och inte våga dra fram den i dagen, jag hofvets orakel och dynastiens förnämsta stöd ... Men jag måste i främsta rummet skydda
Källa: Project Runeberg ·