Sida 297
ansigte var riktadt mot det ställe, der den unge mannen stod betagen, fasttrollad vid marken.
Gestalten, som knappast kunde vara aderton vårar gammal, var omsluten af en lätt skär blus, hvilken, sammanhållen kring lifvet af ett svart saffiansskärp, nedföll i rika veck utefter sidorna, röjande dock de rundaste former, och uppgick ända till halsen, slutande der i en fin spets af hvitt, krusadt tyll, som förgäfves täflade med den bländhvita hy, till hvilken den slöt sig.
Hufvudet var blottadt, och de guldgula lockarna, som dels voro uppfästa kring nacken och dels fritt ringlade sig utefter tinningarna långt ned öfver den höga, men betäckta barmen, liknade en knippa strålar, tagna från solen.
Ansigtet var antikens, men mindre strängt, mer mjukt och smältande. För hvarje gång de mörka, men blixtrande ögonen öppnade sig, var det som trängde en morgonrodnad fram öfver pannans och kindernas liljor. De skiftade oupphörligt mellan snöhvit oskuld och glödvarm vällust; men begge voro omedvetna af sin tillvaro och tycktes ej förstå att de voro olika hvarandra. Ack, aldrig ligga himlen och jorden hvarandra närmare än på blomsterbädden af en oskyldig qvinnas ansigte!
Albert bugade sig vördnadsfullt för den majestätiska flickan, liksom för en drottning, men i stället för att blicka nedåt der hon stod, höjde han ögonen uppåt, ty det föreföll honom som stode hon ändå högre än han.
Det gick emellertid trögt för honom att hitta på något ord till början af ett samtal. När blodmassan så der häftigt rusar till hjertat, blir äfven det snillrikaste hufvud tomt som en dödskalle.
»God afton!» ropade hon mildt och uppmuntrande, liksom förstode hon hvad som föregick i den unge bokhållarens innersta.
»God afton!» kom nu ändtligen han också fram med.
»Vill ni inte stiga hit ned?» frågade hon; »här är grönt och blommorna så friska, men deruppe har solen nästan bränt bort allt.»
En sådan inbjudning emotstår ingen dödlig. Med ett par skutt var Albert Kron nere i dalen vid den sköna flickans sida.
»Det gläder mig att ånyo få tacka er för i morse,» sade hon med en blick som nästan gjorde honom solblind.
Källa: Project Runeberg ·