Sida 315
portfölj, hvars rätsida utgjordes af ett mindre landskapsstycke, måladt på hvit sammet.
Stum helsade Albert på henne, ty att framkomma med ett »god morgon» ansåg han fullkomligt opassande, med afseende på den unga flickans förstörda ansigte.
Vänligt, men allvarsamt besvarade hon hans helsning.
»Här någonstädes ligger en nedblåst björk,» sade hon; »förstörelserna i naturen äro långt ifrån att vara sköna; men mer och mindre nyttiga äro de likväl ... låtom oss söka rätt på det stackars trädet och taga plats på dess stam!»
Derefter vek hon af till höger odh följde stranden åt.
Albert gick efter henne och satt snart vid hennes sida på den funna stammen i skuggan af några lefvande björkar, hvilka sörjande sträckte sina armar öfver den döde brodern.
Källa: Project Runeberg ·