Sida 316
»Då jag bad er om detta möte för att ostördt kunna meddela er ett sorgligt förtroende,» började hon, »var det derför, att jag ville inför er frigöra mig från de skuggor, som gårdagens händelse säkert utbredt öfver min person ... Ert goda omdöme om min karakter är mig dyrbart af många skäl, och jag vill inte, att vi skola lemna hvarandra med förlusten af detsamma.»
»Aldrig ett ögonblick har jag tviflat på renheten af er karakter!» yttrade Albert. »Visserligen har jag ej ännu mycken erfarenhet af lifvet, men så mycket vet jag, att omständigheter finnas, hvarunder den oskyldigaste vandel i verldens ögon kan synas mörk eller tvetydig ... jag har lärt det af min egen historia, som icke heller varit alldeles utan sina märkvärdigheter.»
»Jag vet det,» sade flickan med en blick af innerligt deltagande på den unge mannen.
»Ni vet det!» utropade han förvånad.
»Ja, men tillåt mig först att tala några ord om mig sjelf ... många ord behöfvas inte, ty hur litet jag än må tala, blir det ändå mer än tillräckligt för att djupt uppröra oss begge ... ja, oss begge ... Ni har ännu inte efterfrågat mitt namn ... jag kallar mig Julia Palm, och så kallas jag äfven af andra.»
»Julia Palm!» inföll Albert; »jag har många gånger förut hört det namnet.»
Detta var också förhållandet. Julia Palm var namnet på en ung konstnärinna, hvars genrebilder i olja och aqvarell skördat stort bifall på den tidens konstutställningar.
»Förmodligen har ni sett mitt namn i tidningarna,» sade hon; »sedan mina tidigare år har jag idkat målarkonsten ... den har varit min enda tillflykt undan många sorgbundna minnen ... Hur förtvifladt måste ej dens lif vara, som, i saknad af anhöriga och vänner, icke har konstens altare att knäböja vid för att der finna skydd och tröst mot lidandet på jorden!»
»Ni saknar vänner!» utbrast Albert; »ni har kanske förlorat edra anhöriga; men hur kan en flicka sådan som ni sakna vänner ... ni så talangfull, så skön, så ...»
»Så olycklig, borde ni i stället säga,» inföll hon; »ja, vet ni, jag är olyckligare än mången annan som står ensam här i verlden, ty jag vågar ej en gång söka vänskap och kärlek.»
Källa: Project Runeberg ·