Sida 35
Kalkonsteken, champignonen och ostronen äro deremot utsökt välkomna äfven för den senaste ålder. De fleste rika eller förnäma gubbar äta ihjel sig, offrande sig på sistone för Ceres, sedan de förut offrat åt Olympens alla möjliga gudomligheter. Men Bacchus är alla åldrars vän, utan afseende på stånd och vilkor. Bacchus stöter sitt glas med vin mot dödens timglas, och benrangelsmannen är strax mutad —
»Vin fördrifver galla, Gikt, kolik, podager. Vinet botar alla, Blott god dos man tager.»
Nog af, hur länge mor Stina smuttade på portvinskruset, började hon slutligen ånyo nicka, men icke mera med öppna ögon. Hon hade somnat in, men leendet, som spelade kring hennes tunna läppar, röjde de skönaste drömmar. Säkert såg hon sig som ung flicka ännu en gång dansa på logen eller gräsvallen, omflätad af den raske ungersvennens armar, eller också uppfångade hon i ett enda notvarp saltsjöns alla abborrar med fjäll af guld och ädelstenar till ögon.
Katten hade under tiden länsat en strömmingstallrik, ty kattor tycka företrädesvis om stekt strömming. Huruvida han fäste någon uppmärksamhet vid gummans hvila under vingudens fana, kan ej så noga bestämmas, ty han blundade merendels för sin matmors svagheter; men säkert är, att hans uppmärksamhet esomoftast vändes mot dörren till förstugan.
Visserligen nalkades han en tallrik, hvarpå några tunna skifvor oxstek utbredde sig; men hastigt, stannade han på halfva vägen och vände ånyo sitt förståndiga anlete mot dörren. Derunder höjde han på ryggen och spann rätt flitigt. Kattor spinna aldrig för roskull.
En gång närmade han sig med största varsamhet den sofvandes ansigte och slickade dess haka, liksom han velat väcka sin beskedliga matmor; men gumman, i detta ögonblick säkert sväfvande i himmelen, kunde icke hafva ögon för någonting på jorden, icke ens för sin bäste vän.
Slutligen förlorande tålamodet, tog katten ett skutt från bordet ned på golfvet och tassade till dörren, mot hvilken han flere gånger gnuggade sin nos. Kanske ville han
Källa: Project Runeberg ·