Sida 352
Palm har i två år vistats i mina föräldrars hus, men han har inte nämt om att hon ...»
»Jaså, hon har i två år vistats hos herrns föräldrar?» frågade grefven med synbarligen ökadt intresse; »men ... men hvar uppehöll hon sig förut?»
»Hvar hon uppehöll sig förut!» upprepade gardes-löjtnanten förvånad; »och det frågar herr grefven, som är hennes barndomsvän!»
I detsamma trädde begge ur porten ut på gatan.
»Ännu en gång anhåller jag om ursäkt för allt besvär jag förorsakat!» yttrade grefven, »och får dessutom på det förbindligaste tacka för de upplysningar som ...»
»Upplysningar!» inföll löjtnant Gustaf; »hvilka upplysningar?»
»Om ... om ...»
»Om att hon inte var hemma? ... Ingenting att tacka för, herr grefve! ... Det var emellertid mycket ledsamt att ...»
»Jag har den äran att rekommendera mig!» komplimenterede grefven och aflägsnade sig med raska steg.
Löjtnant Ell stod några ögonblick förbluffad. Det obegripliga i grefvens ord och det skygga i hela hans väsende gjorde ett obehagligt intryck på gardeslöjtnanten. Dertill kom, att grefven var en af de vackraste figurer han någonsin sett, en riktig »gud Amor sjelf, förklädd till hjelte», hvilken förmån, upptäckt äfven hos andra, är för svartsjuka hjertan hvad oljan är för elden.
Äfven denne var således en barndomsvän, lika meteoriskt uppenbarande sig som den fördömde bokhållaren; men den förre var ingen landsortssprätt, han var tvärtom den sista modejournalen lifslefvande, och Julia Palm, som kunnat gifva den senare meteoren kyssar ända till dussinet, hur många dussin borde hon ej hafva besparade för den förres räkning, så framt icke räkningen redan var uppgjord, hvilket vore lika möjligt.
Och allt detta hade skett, under det han, löjtnant Ell, som i två års tid dagligen varit i hennes sällskap, icke en gång kunde skryta med den obetydligaste handtryckning. Snarare hade hon visat honom en kallsinnighet, som vid mer än ett tillfälle bragt honom till förtviflan.
Ursinnig skar han tänderna och beslöt göra sig närmare underrättad både om grefvens personlighet och om det
Källa: Project Runeberg ·