Sida 37
han gifvit sin känslolösa väninna en blick, på en gång uttryckande bekymmer och förargelse, tog han plats framför henne och stannade orörlig med ryggen i den förfärligaste bågform, svansen i vädret, klorna utspärrade, hufvudet framåtlutande och ögonen sprutande eld. Alltid förfärlig för sina arffiender, råttorna, borde han i detta ögonblick vara förfärlig äfven för menniskor.
Dörren till förstugan öppnades sakta, liksom af en osynlig hand, och ett bredt ansigte, omkransadt af tjockt, svart hår och yfviga polisonger, visade sig i öppningen. Detta ansigte skulle säkert hafva förskräckt hvilken annan som helst i den lilla stugan, men icke katten, som fortfarande bibehöll sin hotande ställning, utan att likväl sjelf, märkvärdigt nog, kunna injaga någon förskräckelse hos ansigtet i dörren.
Dörröppningen vidgades allt mer, och småningom följdes det breda ansigtet af ett par grofva axlar och slutligen af allt det öfriga, som erfordras för bildandet af en kraftfull, undersätsig karlfigur.
Karlen eller den objudne gästen, såsom vi med bästa skäl i verlden kunna kalla honom, närmade sig på tåspetsarne det dukade bordet, hvaruppå katten presenterade sig, orörlig, fast med oroliga blickar.
Karlen betraktade, vid det sparsamma skenet af ett nästan nedbrunnet ljus, först den sofvande gumman, sedan lemningarna efter aftonmåltiden och slutligen de hyggliga klädesplaggen, som här och der hängde öfver stolskarmarne. Ju mer han betraktade allt detta, desto ljusare blef hans ansigte.
Nu inträdde trenne andra objudna gäster med samma varsamhet som den förste, likaledes närmande sig bordet.
Den förstes blick föll på den lilla sängkammardörren. Derefter meddelade han med högra handen sina kamrater denna upptäckt, läggande dervid ett finger på sin mun till tecken att de borde iakttaga den djupaste tystnad, hvilket tecken också noggrant uppfattades.
En af de sist inkomne karlarne tog ljusstaken från bordet, putsade ljuset och skred derefter till ifrågavarande dörr, hvilken den efterföljande anföraren sakta öppnade. Anföraren och tvänne hans följeslagare störtade in i det lilla rummet, men den fjerde stannade qvar vid bordet hos den sofvande gumman och den vakande katten, som ännu icke
Källa: Project Runeberg ·