Sida 39
ingen kristen själ syntes innanför. Förvånad sprang mor Stina upp från stolen och skyndade in i det lilla rummet, med gapande mun och stirrande ögon.
Sängkläderna voro i den förfärligaste oordning, och stolen låg i spillror på golfvet. Men icke nog härmed. Här och der syntes blodspår och hårtappar, så väl blonda som mörka.
Gumman raglade förkrossad tillbaka ur den rysliga kammaren.
»Evige Gud och skapare, hvad har händt?» utropade hon med hårdt sammanknäppta händer och med frågande blickar på katten, som i detsamma reste sig upp från golfvet, der han nyss legat.
Katten såg vänligt på sin matmor, men teg såsom ett godt barn eller en god diplomat brukar göra.
*
Femte kapitlet.
Löftet.
Det var i derpå följande maj. Den klaraste morgonsol flammade öfver land och vatten. Sveriges sköna hufvudstad tycktes ligga på en platå af guld och eld.
En oräknelig folkskara af alla stånd och åldrar böljade ut efter Drottninggatan med riktning åt söder. Öfverallt, der massan framtågade, voro de öppnade fönstren fylda af åskådare.
Hvarför detta pompösa tåg?
Var det en älskad furste, som till konungaborgen ledsagades af ett lyckligt folk?
Eller var det en hjelte, som, efter vunna segrar, gjorde sitt intåg i en räddad hufvudstad?
Detta hade visserligen varit någonting ovanligt, ty man har i alla tider icke haft någon uppsjö hvarken på goda konungar eller stora hjeltar.
Nej, intetdera var det.
Kanske genomreste någon stor, verldsbekant konstnär vår hufvudstad?
Källa: Project Runeberg ·