Sida 51
Med tillhjelp af glasögonen läste han följande skrifvelsc af en fruntimmershand:
»Ett fruntimmer, som vill tala med er i en högst angelägen sak, önskar och hoppas få råka er allena i er bostad klockan tio i afton. Hon har ett vigtigt förtroende att meddela er och på samma gång en bön att framföra, hvars uppfyllande skall bereda tröst åt ett lidande hjerta och åt er sjelf icke allenast tillfredsställelsen af att hafva gjort en god gerning, utan äfven en penningförtjenst, motsvarande den välgerning ni bevisar henne. Gå för Guds skull icke bort i afton, ty går jag till er utan att finna er hemma, får ni på ert samvete en olycklig qvinnas hela förtviflan.»
Biljetten saknade underskrift.
»Besynnerligt!» mumlade den trefligc gamle för sig sjelf; »papperet fint, stilen vacker ... säkert någon bättre person ... men hvad kan en sådan vilja mig? ... En tjenst af mig, en bön till mig ... det måste vara en lustig historia ... den skall bli rolig att höra, ty hin anfäkta jag kan lukta till hvad det der skall betyda ... lyckligt emellertid att jag gick hem före tio ... det hade kunnat hända att den stackars sköna fått gå förgäfves utan att jag rådt för det ... hvad är nu klockan? ... Minutvisaren på elfva ... godt ... om fem minuter har jag gjort en god gerning och fortjent pengar till på köpet ... två flugor i ett hugg ... hin må då lägga finger emellan ... är just inte min sak heller.»
Derefter reste han sig upp från bordet, petade ut tobaksaskan i en liten lackerad blecklåda, stoppade på nytt och rökte, under det han, med ögonen på det perlfärgade vägguret, vandrade af och an på golfvet.
Efter behörigt tillryggalagdt lopp slog vägguret de väntade tio slagen.
Gubben stannade lyssnande, ty han tyckte sig höra ett tassande, som af steg, på farstubron. Han öppnade dörren, genomgick en mindre sal, uppsköt äfven dess dörr och hörde nu tydligen en knackning utanför på husporten. Han öppnade den och blef varse en lång, svartklädd qvinna med svart halsduk på hufvudet.
»Gudi vare lof, ni är då hemma!» ljöd emot honom en intagande stämma.
Källa: Project Runeberg ·