Sida 50
Det föreföll nämligen nu hvar och en liksom hade husgaflarne blifvit bestrukna med blod, liksom vore de hvita husknutarne idel på hvarandra uppstaplade dödskallar och som hvarje ruta blixtrade af en bilas glans.
Aftonen af samma dag, som i föregående kapitel omförmäles, och innan klockan ännu slagit tio i Södermalms kyrktorn, satt ensam i en liten kammare uti ifrågavarande bostad en gammal man, mager och flintskallig, men med några gråsprängda hårtestar bak i nacken. Den prägel af surmulenhet och missbelåtenhet, man ofta upptäcker i åldriga anletsdrag, fanns alldeles icke hos den ifrågavarande ålders-mannen. Tvärtom tycktes hela hans ansigte återspegla idel belåtenhet med lifvet, ty det trefligaste leende syntes för lifstid hafva hyrt sig rum på hans tunna läppar.
Kammarens möblering var sådan man i mera välmående handtverkares hus plägar finna, hvarjemte allt häntydde på en ända till pedanteri gränsande ordentlighet.
Den treflige gamle, insvept i en morgonrock af rödrutigt ylletyg, satt framför ett bord, hvaruppå, jemte åtskilliga skrifmaterialier, alla med en viss prydlighet ordnade, brann ett ljus i en hög försilfrad pläterstake.
Enslingen drog några bloss ur en vacker tobakspipa med snodd af rödt silke oeh ett stort silfverbeslaget sjöskums-hufvud, en vördnadsbjudande kamrat till de många piphufvud af samma ämne, som stodo uppradade på den stora piphyllan i ett af kammarens hörn. Det syntes påtagligen, att gubben vurmade på piphufvud. På bordet prunkade äfven en tobaksask af björk, hvars lock var försedt med en knapp af ebenträ, skuren i form af ett menniskohufvud, hvilket, i förening med de på väggarna hängande gravyrer i glas och ram, alla samt och synnerligen föreställande hufvud af kungar och andra märkvärdiga personer, ådagalade, att mannens vurm omfattade hufvud i allmänhet. I förbigående få vi äfven omnämna, att på väggen, ofvanom den bäddade utdragssoffan, hängde ett färglagdt träsnitt, föreställande den olyckliga drottning Marie Antoinettes afrättning under guillotinen.
Under det den gamle lät det beprisade Gefle vapen gå upp i den ena rökringen efter den andra, hade han ögonen fästa på ett postpappersark, hvilket låg uppslaget framför honom på bordet.
Källa: Project Runeberg ·