Tillbaka Read Runeberg

Romaner 1. Banditen

Originalsida 53
Originalsida 53
Originalsida 52
Originalsida 53
52–53

Sida 53

Han gaf ett välkomstteckcn åt den främmande och gick framför henne, visande henne på detta sätt vägen till den inre kammaren.

Sedan den gamle bjudit henne en stol och hon på den tagit plats, började han närmare betrakta sin gäst. Hennes ansigte, ehuru honom fullkomligt obekant, tycktes icke desto mindre öfverraska honom. Hans blickar, med uttryck af högsta beundran öfverfarande hennes anletsdrag, fäste sig slutligen vid hennes hals och syntes omöjligen kunna slita sig derifrån.

»Hvilken gudomlig hals!» mumlade han ohörbart mellan tänderna; »så hvit, så lång och ändå så fyllig! ... det vore läckerbischen det för vännerna derinne.»

Dervid flyttade sig hans blickar till ett skåp af betsad björk, som syntes i ena vrån, men återvände dock snart till den gudomliga halsen.

Äfven den sköna å ena sidan betraktade med odelad uppmärksamhet sin värds anletsdrag, liksom ville hon på förhand i dem läsa svaret på de frågor hon ämnade göra, bifallet till den bön, hvartill hon nu i hjertat sökte orden.

»Ni fick då i tid min biljett?» frågade hon sakta och skådade sig omkring i rummet, förmodligen för att öfvertyga sig, att ingen tredje fanns derinne.

»Jag fick den i senaste laget, först för en qvart sedan,» svarade värden; »ty jag har varit borta hela eftermiddagen och kommer nyss hem.»

»Hur lyckligt att ni ändå kom hem före tio!» utropade hon.

»Detsamma sade jag nyss till mig sjelf ... men, min bästa jungfru ... kanske jag bör säga mamsell eller fröken ... får jag inte veta med hvem jag har den äran att tala?»

»Det stod ju i biljetten, att det var en olycklig qvinna, som vill besöka er?»

»Det är godt och väl ... men namnet och titeln skulle jag väl ändå önska veta på den, som helsar på mig och dertill så sent ... det är då sällan någon besöker mig, och när jag besöker någon, så sker det utan presentation ... mötet är då så knapphändigt, så man riktigt kan säga, att det går hals öfver hufvud.»

Den gamle ledsagade detta infall med ett svagt, hest skratt, hvilket uppslök det vanliga, trefliga leendet och

Källa: Project Runeberg ·