Sida 72
ansåg dem till och med för rika. Zigenare i allmänhet borde hafva lätt för att bli rika, ty de äro med skäl ansedda för att icke alls vara nogräknade om medlen. Fördelen af goda ekonomiska omständigheter bygger trappsteg upp till civilisationen. De begge zigenarne beslöto att gifva sina barn en något bättre uppfostran, än den som står att vinna på landsvägarne eller i skog och mark.
Bruno och Anna blefvo skickade till ett slags skola eller helpension, icke i Stockholm, ty det hade varit väl starkt för zigenarbarn, utan i Vestervik, hvilket var åtminstone något.
I denna pension förblefvo de till sitt femtonde år, då de hemkallades af sina respektive fäder för att vara dem till råd och stöd i deras enslighet. Begge förde med sig från pensionen visserligen många rätt artiga insigter för sin ålder, men derjemte ett brinnande hat mot alla, som ej voro af samma stam som de sjelfva.
Ropet »tattarungarne», hvilket de dagligen hört på Vesterviks gator, ljöd ännu i deras öron. I den mån de unga tu tillväxte och utvecklades, antog likväl detta hat en olika riktning hos dem båda. Brunos hat gaf sig luft i vilda excesser mot alla, som hade ljusare hy än han. Han blef bygdens starkaste och mest fruktade slagskämpe. »Knapekullas korp» syntes uteslutande hafva för ändamål att hacka ut ögonen på bygdens befolkning, utan afseendc på ålder och kön, och när fadern tog sig före att handgripligen tukta honom, vände han näbb och klor till och med emot denne.
Anna Jolantas hat var af lugnare beskaffenhet. Det hade öfvergått i ett förakt för menniskorna, visserligen kallt på ytan, men desto mera glödande på djupet. Icke en gång det beröm, man slösade på hennes ovanliga skönhet, förmådde släcka en enda gnista af den inneboende glöden.
Som nu Bruno var ovanligt skicklig uti att skrifva och räkna, sökte fadern skaffa honom plats såsom något slags bokhållare på ett jernbruk inom häradet, ty att hafva hemma hos sig en yngling, som ingen hade hand med, var omöjligt. Detta lyckades, ty ynglingens kraftfulla och hurtiga utseende, i förening med kännedom om faderns förmögenhet, var en mäktig förespråkare. Brukspatronen så väl som inspektoren påträffade i Bruno en svår lärjunge. En bruksbokhållares åliggande, bland annat, att hålla
Källa: Project Runeberg ·