Sida 74
på samma gång vid flerfaldiga tillfällen satt sig upp både mot patron och inspektor.
Vid mer än ett tillfälle var det allvarligen fråga om att skilja honom från kontoret och tjensten; men den vilde ynglingen hade ett mäktigt skydd hos fruntimren på bruket, från och med patronessan ned till vallflickan.
Men det hade väl möjligtvis kunnat gå an, om det endast varit mot Brunos grofva händer man haft någonting att anmärka. Olyckligtvis började äfven hans långa fingrar komma med i räkningen. Zigenarnaturen gjorde sig allt mer och mer gällande hos honom. Bruno var, såsom nyss nämndes, ovanligt skicklig uti att skrifva. En vackrare stil än hans kunde, brukets kontorsböcker, äfven från de äldsta tider, icke framvisa. Men Bruno kunde äfven skrifva den fulaste stil, när han ville. Brukspatronen skref mycket illa. Bruno efterapade hans stil till sådan fullkomlighet, att folk ofta lemnade ut pengar pä de reqvisitioner, som Bruno, å sin patrons vägnar, förevisade. Vid räkningarnas uppgörande kunde alltid brukspatron gifva sig hin på, för det första, att han sjelf hadc skrifvit reqvisitionerna, och för det andra, att han hvarken reqvirerat eller inhändigat de ifrågavarande summorna.
Patronessan, ett i orten allmänt högaktadt fruntimmer, knubbig och rätt treflig för sina fyratio år, saknade på sin toalett åtskilliga dyrbarare guld- och silfverpjeser. Gerna skulle hon ha velat skylla på någon af pigorna; men hon kunde det icke. Lika gerna skulle hon ha velat taga någon af det öfriga bruksfolket för hufvudet; men hon kunde icke heller det.
Men hvarför kunde hon det icke? — Det visste man ej, ty hennes egen man, den hederlige patronen, var icke en gång underkunnig om hennes förlust och skulle säkert aldrig hafva blifva det, så framt icke, vid saknaden af en större penningsumma i brukskassan, man händelsevis kommit att visitera den unge bokhållarens gömmor, hvarvid upptäcktes icke allenast ifrågavarande penningsumma, utan äfven en hel hop guldnipper, hvilka hade ett förvånande syskontycke med dem, patronen sjelf i yngre, lyckligare dagar köpt och skänkt sin älskade hälft. Bland annat fick man jemväl ögonen på ett par toalettstakar af konstigt arbetadt silfver, hvilka icke hade sin like inom hela Kalmar län, såvida man icke kände till de ljusstakar, som vanligtvis
Källa: Project Runeberg ·