Sida 75
prydde patronessans toalett oeh hvilkas bortovaro patronen nu först erinrade sig.
»Galgfågel!» ropade patronen till sin bokhållare, »hur har du kommit öfver dessa saker? ... Bekänn för mig, annars får du bekänna för länsman.»
»Fråga frun,» svarade Knapekullas korp med ett grin, som vanstälde hans för öfrigt rätt ståtliga ansigte, under det han, till råga på oförskämdheten, gjorde en betydelsefull gest med händerna mot pannan.
Brukspatronen bleknade och störtade in i sin gemåls rum. Han blef förtviflad, hon blef förtviflad, hela huset blef förtvifladt. Den som lättast kom ifrån affären var verkligen Bruno Stark, hvilken ögonblickligen skildes från tjensten, utan all inblandning af länsman och missgerningsbalk, ty saken var den, att Bruno både hade stulit och icke stulit. Han hade stulit stakarne, men ganska ärligt fått ringarne. Brukspatronen skulle dock ha velat skänka Gud vet hur många tusen till de fattiga, om Bruno likaväl hade stulit de senare som de förre.
»Din drummel!» sade fadern-zigenaren till den hemkomne sonen; »man blir ej straffad för det man stjäl, utan för det man ej kan gömma det stulna ... lägg det på minnet till en annan gång, ditt rötägg!»
Derigenom tröstad i sin stora bedröfvelse och utlofvande bättring, skyndade Bruno till Bränners hus för att välkomnas af Anna Jolanta. Men det var som att hoppa ur askan i elden, ty — dock, det torde vara tid på att omtala, i hvilket förhållande de jemnåriga lekkamraterna stodo till hvarandra. Dertill tarfvas icke många ord.
Bruno hatade alla, med undantag likväl af leksystern; men henne älskade han också med hela styrkan af den passion, hvaraf en dylik vildsint och tygellös själ måste vara intagen. Endast Anna skulle hafva kunnat tämja detta unga vilddjur; men Bränners dotter föraktade alla, alla utan undantag.
Likgiltig, såsom det syntes, lika mycket för dygden som för lasten, gick hon tyst och grubblande för sig sjelf. Icke en gång den djupaste kännare af menniskohjertat skulle hafva kunnat beräkna verkan af denna krater i qvinnoform, när den en gång skulle komma till utbrott. Hon var en hemlighet för alla, en hemlighet för sig sjelf. Bruno fördrog hon alldeles icke, men af det skäl, att hon icke kunde
Källa: Project Runeberg ·