Sida 76
fördraga någon. För öfrigt voro de flesta af Brunos odygder af så oridderligt lumpen beskaffenhet, att de aldrig kunde tillvinna sig hennes bifall. Att stöta dolken i ett menniskohjerta, det skulle Anna möjligtvis kunnat ursäkta, men stjäla, om det också icke vore mer än en knappnål, det väckte hennes afsky. Bruno kunde hon således icke älska, ehuru glansen i hennes öga och den höga rodnaden på hennes kind röjde behofvet af ett föremål, som kunde älskas.
Då inträffade en händelse, som förorsakade en stark brytning i hennes själ och kom åtminstone henne sjelf till medvetande af sitt väsen.
En dag under den tid Bruno vistades på jernbruket promenerade Anna Jolanta genom den skogstrakt, som gränsade till stora landsvägen. Hon var klädd i röd, fin yllekjortel och svart sammetsspens, kantad med silfver. Purpurröda band voro snodda kring de tjocka, korpsvarta hårflätorna, som hängde långt ned utefter ryggen.
Förnimmande ljudet af flere häftigt ordvexlande röster från landsvägen, påskyndade hon sina steg ditåt. Dold bakom några buskar, blef hon nu vittne till följande uppträde på landsvägen.
Tvänne barn från hennes by och af hennes egen stam stodo skrikande med händerna om sina blodiga näsor. Icke långt från dessa visade sig en ung man, klädd såsom en bättre resande, med fint, välbildadt ansigte, ljust hår och ljusa mustascher samt uniformsmössa på hufvudet. Den resande ordvexlade med tvänne resliga bonddrängar från en annan by.
»Blygens I inte,» ropade till dem den unge militären, »att misshandla dessa små stackare! ... Fy tusan, sådana uslingar I ären! ... Om jag gjorde rätt så...»
»Det är ju bara ett par tattarungar,» inföll den ene af drängarne.
»Men äro de inte menniskor för det, era lurkar?» återtog den resande, rodnande af harm. »I hafven ingen rättighet att trampa på en mask en gång.»
»Maka sig herrn upp i chäsen bara,» sade den andre drängen, »för annars kommer han dit fortare än han vill!»
Knappt voro dessa ord sagda till slut, förrän den unge mannen, vig som en panter, störtade sig öfver de resliga bonddrängarne och det med sådan verkan, att desse, under
Källa: Project Runeberg ·