Sida 90
»Jag läser lika bra som du,» svarade damen med en knyck på det lilla, sköna hufvudet.
»Är du så morsk?» yttrade kavaljeren med ett leende af tvifvel på läpparne; »har du läst lilla katekesen än?»
»Hvad är det för slag?»
»Vet du inte hvad lilla katekesen är en gång?»
»Nej,» svarade flickan tvärt.
»Stackars liten!» sade kavaljeren med en ton af deltagande.
»Jag är lika stor som du,» anmärkte den sköna något förtrytsamt.
Kavaljeren mätte med ögonen sin dam från hufvud till fot. Han kunde icke bestrida riktigheten af hennes anmärkning.
»Ja, du är också bra lång för att vara flicka,» yttrade han; »går du hvar söndag i kyrkan?»
»Hvad är det för ett ställe?»
»Vet du inte hvad kyrkan är för slag?»
»Nej, är det mycket roligt der?»
Kavaljeren betraktade förvånad den vackra hedningen, han stod bredvid. Hvad kunde väl det vara för ett barn, som icke visste hvad katekes och kyrka vore!
»I hvilken skola går du?» frågade flickan, utan att förvånas öfver hans förvåning.
»I Afzeliska skolan vid Regeringsgatan . . . Vill du se något, du?»
»Hvad för slag?»
»Något roligt du ... Hvad säger du om det här lilla korset?»
Kavaljeren knäppte dervid upp sin jacka och visade sin dam ett litet silfverkors, hvilket innanför jackan var fäst vid ett smalt, blågult silkesband, som hängde om halsen, innanför skjortkragen.
»Sådant litet vackert kors!» utropade den sköna och fattade tag uti detta; »hvar har du fått det? ... Hvem har gifvit dig det der?»
»Jag hör till Manhemsförbundet, jag,» svarade gossen med stolt blick.
»Hvad är det för slag?»
»Alla gossar, som äro tappra och modiga, få vara med i Manhemsförbundet, och då få de ett sådant kors som det här, du ser.»
Källa: Project Runeberg ·