Sida 92
»Jag är lika stark som du,» fortfor deu sköna under ökad förtrytelse; »jag skulle nog rå på dig, jag, fast du har så fula kängor.»
»Du får äta upp några brödkakor innan dess,» svarade ledamoten af Manhemsförbundet.
»Du får gå och dansa för inte du, det har mamselln sagt,» inföll den förolämpade damen.
»Det ljuger du!» ropade kavaljeren, på en gång förlägen och förargad.
»Jag dansar aldrig med dig mer.»
»Inte jag heller med dig.»
Lyckligtvis måste nu det unga paret fram i dansen, hvarigenom det för sällskapstonen hotfulla samtalet afbröts.
Våra läsare hafva säkert hört talas om Manhemsförbundet, hvilket på den tiden stiftades bland de utmärktare bland fosforisterna och hvars sangviniska syfte var att återföra Norden till dess forna enkelhet och kraft. Gossarne i Afzelii skola blefvo jemväl invigde i mysterierna, efter att dertill hafva blifvit förberedda genom flitigt studerande af de gamla kämpasagorna. Vår kavaljer i vadmalskläderna måtte hafva röjt synnerliga anlag för det gamla kämpalifvet, enär han, ehuru så ung, redan förvärfvat sig det betydelsefulla korset, hvilket vanligtvis utdelades blott åt de äldre gossarne uti omnämnda skolas tredje klass.
Hvad f. d. Manhemsförbundet för öfrigt angår, så var dess syfte onekligen vackert, ja storartadt, ehuru något fantastiskt och utan tvifvel lika fruktlöst som vissa yngre idéer, hvilka gå ut på att bilda ett nytt slägte medelst vatten och gymnastik.
Det unga paret hade slutat sin tur och återvände till sin plats. Begge syntes nu lika glada som vid dansens början. Agget slår inga djupa rötter vid den åldern.
»Vet du, jag har också något roligt att visa,» yttrade den svartögda blondinen.
»Hvad då?»
»Jo, se på det här, du ... hvad tycker du om det? ... Är det inte lika vackert som det du har?» sporde den sköna, i det hon drog upp ur barmen en liten, vid ett svart band hängande pjes, af ett lillfingers längd, i form af en dolk med fäste af guld och klinga af silfver, allt utmärkt väl arbetadt.
Källa: Project Runeberg ·