Sida 93
Korsriddaren betraktade med förvåning och beundran den för en så liten och vacker flicka ovanliga leksaken.
»Nå, är det inte vackert? ... Är det inte vackrare än ditt?» frågade amazonämnet.
»Af hvem har du fått det der?» frågade den alltmer förvånade riddaren.
»Af mamma ... Nå, hvad tycker du?»
»Det var mycket vackert ... det var det vackraste jag sett.»
»Du skulle gerna vilja ha det, om du finge ... kanske du vill byta?»
»Nej, det vill jag visst inte.»
»Hvarför det då?»
»För det ser ut som en dolk eller knif... hvarken Starkodder eller Ubbe slogos med dolkar eller knifvar ... om det vore ett svärd, så skulle jag byta.»
»Men, ser du, jag ville det inte, jag, för mamma har sagt, att jag skall bära det på mig om dagame och om nättema också när jag sofver.»
»Hvarför har din mamma sagt det?»
»Jo för... men det har mamma förbjudit mig att saga... jag törs inte säga det, för då har mamma lofvat mig mycket bannor.»
»Din mamma är då sträng?»
»Nej, mamma är mycket god och beskedlig... alltid får jag namnam och leksaker af henne... Hvad tycker du om min nya klädning?... Den fick jag i dag.»
»Hvad heter du mer än Julia?»
»Jag heter Julia Bränner, jag.»
»Bränner!» ropade kavaljeren och såg på sin dam med stora ögon.
»Och hvad heter du mer än Albert?» frågade hon.
»Albert Kron!»
»Kron!» utbrast damen och såg på kavaljeren med ännu större ögon.
»Bränner!»
»Kron!»
Det föreföll dem båda, som hade de förut hört hvarandras tillnamn och dertill hört dem under förhållanden, som voro ingenting mindre än angenäma för minnet. Deras blickar möttes. Dessa syntes hvarken goda eller onda, glada
Källa: Project Runeberg ·