Sida 94
eller sorgliga. De tycktes snarare, och hvilket var det värsta, vara skygga och oroliga.
Herr Lunds fiol tystnade, och paren upplöstes.
I detsamma öppnades salsdörren, och in i salen trädde ett högväxt och skönt, ehuru ovanligt blekt, fruntimmer.
»Mamma!» ropade lilla Julia och hoppade mot den nykomna. Mamsell V** helsade artigt på den främmande damen och bjöd henne stiga fram och sitta.
»Förlåt, goda mamsell!» yttrade den främmande. »Jag gick sjelf för att hemta Julia, ty pigan derhemma har blifvit sjuk ... mamsell tar väl inte illa upp?»
»Tusen gånger välkommen, söta mamsell,» komplimenterade den artiga lärarinnan, hvilken tycktes göra mycken affär af den ankomna.
»Hvad tycker mamsell om Julia? ... Är mamsell nöjd med henne?»
»Det är ett för sött barn,» hviskade mamsell V**, på det ej lilla Julia sknlle höra berömmet; »för att vara första gången hon dansar tillsammans med mina elever, så förer hon sig rätt snällt, riktigt utmärkt.»
»Det fägnar mig mycket att höra.»
»Har hon verkligen inte förut lärt sig stegen af någon annan än mamsell?»
»Nej, det lilla hon kan har hon lärt af mig.»
»Ganska goda principer, det måste jag tillstå,» yttrade mamsell V**; »och får jag hafva hand om henne denna termin, så lofvar jag göra henne till något högst utomordentligt. »
»Jag blir mamsell på det högsta förbunden ... mamsell har många elever,» tillade den främmande med en forskande blick på ungdomen, som sorlande grupperat sig framför spelmannen och hans notställare.
»Ganska många elever,» medgaf mamsell V**; »men det här är på långt när icke alla, som jag har, ty många äro sjuka ... och ännu mindre är det alla, som jag skulle kunna ha,» tillade hon med en blick af stolt tillförsigt, »ty det har varit mig alldeles omöjligt att emottaga så många, som varit mig erbjudna ... tacka Gud jag hinner med dem jag redan har!»
»Så mycket större blir min tacksamhet för det mamsell var så god och tog emot Julia, när jag var hos mamsell
Källa: Project Runeberg ·