Sida 102
Skinnarviken för att göra sig underrättad, huruvida den besynnerlige magistern ännu vore i lifvet, men dervid alltid erhållit den upplysning af grannarne på berget, att »magistern med armen», såsom han af dem kallades, visserligen lefde och fortfarande bibehöll samma lägenhet på nedre botten af det förfallna stenhuset, men att han sällan vore till finnandes i sin bostad, emedan ofta ända till åtta dagar kunde gå förbi, utan att han visade sig i trakten, och hvar han derunder uppehöll sig, visste ingen eller, rättare sagdt, brydde sig ingen om att veta.
Alm, hvars goda hjerta nu gladde sig öfver återseendet, snuddade tätt förbi sin gamle bekante; men denne tycktes för det närvarande icke hafva ögon för någonting annat än för de der fönstren i första våningen. Slutligen tog Alm sitt parti och ropade magistern vid namn; men troligtvis voro magisterns öron i denna stund koncentrerade i ögonen, ty han hörde lika litet som han såg hvad som passerade på gatan.
Alm ämnade just försöka, om tiggaren vore lika otillgänglig för känselns sinne som för synens och hörselns, då han till sin stora förvåning såg, huru denne, med det hemskaste leende på sitt magra ansigte, gjorde en bugning, värdig en hofmans rygg.
Nyfiken att veta, hvem den lycklige kunde vara, som hugnades med denna sällsporda artighet, kastade kammar-skrifvaren sina blickar upp mot fönsterraden och blef i ett fönster varse, bland åtskilliga herrar med guldbroderade kragar, en man med silfverhvitt hår och Vasaordens kommendörsband öfver skuldran, och hvilken herre ögonblickligen derpå skyndade från fönstret.
Alm, som ganska väl kände, att presidenten Elgklo bebodde ifrågavarande våning, vände å nyo sina ögon till den gåtfulle tiggaren. Denne var icke mer orörlig, utan linkade högst belåten, såsom det syntes, nedåt brinken.
Alm följde och upphann honom snart.
»Svärd!» ropade han.
Magistern stannade och vände sig om, blottande sitt skalliga hufvud.
»Jag tror du inte känner igen mig,» yttrade kammar-skrifvaren.
»Herr sektern!» svarade magistern med en ny bugning, på långt när icke så djup som den förra,
Källa: Project Runeberg ·