Sida 103
»Jag har inte sett dig på länge.»
»Det är lika länge som jag inte sett herr sektern.»
»Det är inte mitt fel. .. jag har besökt dig några gånger.»
»Jag vet det.»
»Du vet det?»
»Man har sagt mig, att en herre varit hemma hos mig, och hvem skulle väl det vara, om inte herm?»
»Men du har inte brytt dig om att göra något mot-besök... Du är inte så artig mot mig söm mot andra.»
Magistern smålog, men denna gång var hans småleende hvarken bittert eller hemskt.
»Hör du,» återtog Alm, »hvem var den der gamle herrn i fönstret som du nyss helsade på?»
»Såg herrn att jag helsade?» frågade magistern med sitt vanliga plirande ögonkast.
»Ja visst, jag stod ju alldeles bredvid dig, fast jag inte hade den lyckan att vara sedd.»
»Man har ibland sina distraktioner, herre ... rår inte för att man kan vara förnäm, om det kniper... men när jag någon gång är förnäm, så är det likväl utan att jag gör mig till eller vet det ringaste deraf.»
»Du helsade ovanligt artigt?»
»Jaså, herrn tyckte att det var artigt?»
»Jag trodde inte, att du hade en så mjuk rygg.»
»Har herrn någonsin gifvit akt på, hur katten bär sig åt, innan han dödar råttan?»
»Hur bär han sig åt?»
»Jo, han sträcker först ut framtassarne så att de ligga parallelt med marken, och sedan böjer han ned hufvudet och lägger det på samma tassar... han bugtar rygg som en museiman och är artig som sjelfva fan.»
»Nå, hvad har det för gemenskap med din komplimang framför fönstret?»
»Jo, hvad katten gör, måste tigern göra, och hvad tigern gör, det gör också jag, likväl med den skilnaden, att jag bugtar rygg och är artig i evighet, på det att dödsångesten också måtte räcka i evighet.»
»Det var således kommerserådet Räyel som stod i fönstret?»
»Herrn sade det. .. Han hade gröna bandet på sig i dag . . . Men hvad gör det för effekt' mot det band jag
Källa: Project Runeberg ·