Sida 101
En middag sommartiden är 1836 aflägsnade sig kammar-skrifvaren Fridolf Alm frän det embetsverk, der han var ordinarie tjensteman, för att, efter väl slutad expedition för dagen, göra ett besök hos fru Grä pä Söder.
Vär kammarskrifvare hade visserligen, till följd af trägnare embetsgöromäl, för omkring ett är sedan upphört att gifva lektioner sä väl i fru Gräs som i andra pensioner; men han fortfor icke desto mindre med sina besök hos pensionsfrun.
Tagande vägen öfver Riddarholmsbron och uppät Stor-kyrkobrinken, blef han varse en eländigt klädd karlfigur, hvilken stod framför ett af de vid brinken belägna husen, med ögonen oaflåtligen riktade mot fönstren i första väningen af detta hus, under det flere herrskapsvagnar framkörde till porten, aflemnade sina passagerare och derefter foro sin väg. Det säg ut att vara en större middagsbjudning i det der huset.
Herrskapskuskarne ropade visserligen tidt och ofta ät den eländige figuren, att han skulle gä ur vägen; men antingen hörde han ej, eller lätsade han icke höra de förnyade tillsägelserna, ty han stod qvar pä samma plats, orörlig och uppätblickande, och de ystra herrskapshästarne skyggade ofta till för denna besynnerliga varelse, med hvars fläckade och söndriga klädespaltor vinden lekte.
I denna ställning liknade han ett i ärtäkern stäldt hampspöke, hvilket, sjelf dödt och orörligt, likväl injagar förskräckelse hos fäglarne medelst de för vinden fläktande trasor, som utgöra dess fantastiska utstyrsel.
Alm tyckte sig igenkänna den ruskiga gestalten och halkades honom för att öfvertyga sig, om det var densamme, han trodde sig hafva igenkänt.
Det var densamme, det var den bekante magistern frän Skinnarviken.
Pä mer än tvänne är hade Alm icke sett denne person, hvilken strax efter första bekantskapen besökt honom ofta, men sedan mer sällan och slutligen alldeles upphört med sina besök, förmodligen uttröttad af den välmenande kammar-skrifvarens enträget upprepade förslag till ombyte af lefnads-sätt och yrke, hvartill en man med sä strängt filosofiska grundsatser som vär magister pä intet vis ville beqväma sig. Nägra gänger hade till och med Alm gjort sig besvär med att promenera ända till den beryktade Jörgens gård i
Källa: Project Runeberg ·
