Sida 107
Under det han sålunda öfvertärtkte, grubblade och gjorde sig förebråelser, stående nästan lika orörlig som nyss den filosofiske tiggaren, kände han sig knuffad i sidan af någon, som gick förbi honom och hvilken dervid vände sig om med ett »ber om förlåtelse 1» på läppen.
Alm såg framför sig en ståtlig, ung man, en Endymions-gestalt, värdig skogarnes Diana. Det var, att döma af de vackra svarta mustascherna, en militär i civila, högst eleganta kläder. Åldern tycktes vara några och tjugu år.
»Hvilken manligt skön gestalt!» anmärkte Alm för sig sjelf, följande med blicken den nye Endymion, hvilken i detsamma bésteg trappan till det hus, hvaruti presidenten Elgklo hade sin våning, nU vimlande af talrika, förnäma gäster.
»Ack, om du hade hans utseende, hans ungdom!» ropade en röst i hans innersta, och han kände i detsamma sin panna öfverhöljas af kallsvett.
Källa: Project Runeberg ·