Sida 46
stunden förbytt till stoft och aska, och så gick det med Dödens gudson för det han gäckades med Döden.
Och dermed ändas sagan om Dödens gudson. Men den lefver, som sist talade om den.
Femte kapitlet.
Mjölnaren.
Kammarskrifvaren Fridolf Alm stod länge i den'"mörka farstun, öfverläggande med sig sjelf, huruvida han borde gå upp till den, för hvars skull han företagit den långa promenaden i ett sådant väder, emedan han anade, att det icke hängde så alldeles rätt tillsammans med historien om Bromsen, hvilken, enligt annonsen, mer liknade ett skelett än en lefvande menniska.
Som han likväl gerna ville göra sig förvissad om rätta förhållandet samt dessutom var otillgänglig för mennisko-fruktan, hvartill kom hans stegrade intresse för den unga
Källa: Project Runeberg ·
