Sida 45
och hade det bröllopet i glans och härlighet aldrig haft sin like och får det väl aldrig heller, om också verlden stode i tusen sinom tusen år.
Men när slut vardt på bröllopshögtidligheterna och Dödens gudson stigit med prinsessan i brudsäng, uppkom ett sådant oväder med blixt och dunder, att allt folket i landet for upp ur sina sängar, undrande hvad detta månde betyda, ty de trodde att verldens sista tid var hardt nära.
Och Dödens gudson spratt upp ur den däjeliga prinsessans famn och sprang ut ur brudkammaren. Men prinsessan grät och våndades svårligen, förty hon hade sin brudgum kär och hade lofvat honom sin tro intill döden.
Då mötte Dödens gudson sin gudfar på tröskeln till brudkammaren, och gudfadern vinkade åt sin gudson, att han skulle vara honom följaktig.
Och gingo de begge ut från konungaborgen och trädde in uti en stor håla, som under jorden låg, och upplystes den hålan af brinnande ljus, som icke räknas kunde, men voro somliga nytända och andra förtärda till midten och andra åter nedbrunna i de stakar, hvaruti de stodo.
Då frågade Dödens gudson:
»Hvad månde dessa ljusen betyda?»
Och svarade gudfadern:
»Dessa, du här ser, äro menniskornas lifsljus.»
Men Dödens gudson sporde:
»Hvad är detta för ett nytt och ståtligt ljus, som står mig närmast och hvars låga tindrar så grant, fast den är mindre än alla de andra?»
»Detta ljuset är din sons lifsljus,» svarade Döden.
»Men hvar står då mitt eget?» frågade Dödens gudson.
Och pekade dervid Döden på en låga, hvilken flämtade upp ur en stake, utan att något tecken till veke kunde förspörjas.
Då vardt Dödens gudson mäkta förfärad, och han bad sin gudfader, att han ville sätta ett nytt ljus uti staken i stället för det, som flämtade så svagt och icke hade någon veke.
Och tog Döden det nya ståtliga ljuset och stötte det ncder i gudsonens stake.
Men dervid släcktes den flamman, som utan veke var, och gudsonen störtade döder till marken och vardt på eviga
JTOrsta älskarinnan. *
Källa: Project Runeberg ·
