Tillbaka Read Runeberg

Romaner 2. Första älskarinnan

Originalsida 272
Originalsida 272
Originalsida 272
Originalsida 273
272–273

Sida 272

»Godt!... Än sedan?»

»Ett hufvud kryper fram ... det är hufvudet på en

karl.»

»Såå.»

»Nu makar han sig ut hel och hållen ... nu står han på golfvet.»

»Hur ser han ut?»

»Han är liten till växten och mager... fasligt torr och mager.»

»Vidare?»

»Hans hår är ljust, nästan hvitt, men mycket kortklippt, alldeles som på en fånge.»

»Än mer?»

»Han är skelögd.»

»Skelögd, säger du?»

»Ja.»

»Kan du se, om han har något ärr under venstra ögat?»

Källa: Project Runeberg ·