Sida 271
»Frun skall, min själ, icke göra något för intet,» bedyrade Broms.
»Kommer aldrig i fråga,» svarade värdinnan; »ingen skall tadla mig för snikenhet och egennytta. . . God afton! Ödmjukaste tjenarinna! Tusenfaldt välkomnal»
Under dessa artighetsbetygelser ledsagade värdinnan sina gäster till dörren.
Utkomna i den trånga farstun, styrde dessa kosan icke åt gatan, som man skulle förmoda, utan i stället in på en liten, krogen tillhörig gård och stannade framför en tillskrufvad fönsterlucka.
Broms fattade Sara om lifvet och upplyfte henne så högt, att hennes ögon nådde hålet på denna lucka.
»Ser du något?» frågade han med låg stämma.
»Krögerskan kom nu in i rummet,» svarade Sara lika sakta; »hon riglar till dörren.»
»Hm, hml»
»Nu går hon till väggen.»
»Väggen midt emot dörren?»
»Ja . . . hon ställer undan några stolar... nu hukar hon sig ned .. . hon öppnar en lucka i panelningen,»
C
7 N
vv 1
\ kÆ
**1
Källa: Project Runeberg ·