Sida 105
»Hade Kalypso haft sådana ögon som hon, så hade nog Telemak krupit till korset,» yttrade magistern, skarpt fixerande vår kammarskrifvare.
»Du tycker då, att hon är mycket vacker?» yttrade Alm, något förlägen öfver den forskande blicken.
»Och hade Venus haft hennes panna, näsa och mun,» fortfor tiggaren, »så hade hon inte behöft vara afundsjuk på Psyche.»
»Menar du det?» genmälde Alm med tilltagande förvirring.
»Och hade Phidias sett en sådan fot som hennes,» fortsatte den trasige ffuntimmersbeundraren, »så hade han dött på dårhuset i stället för i fängelset.»
»Det ser ut som du äfven förstode dig på vackra fötter,» anmärkte kammarskrifvareH, döljande sin förvirring under ett leende.
»Farliga äro ögonen, pannan, näsan och munnen,» fullföljde den oefterrättlige tiggaren, utan att taga sina ögon från Alm; »men mycket farligare ändå är den lilla foten ... Tag vara på spåret, herre! . .. Ingen fot är‘‘så liten, att den icke lemnar något spår efter sig. .. ty förlorar herrn en gång spåret, då ... då . . . säg då farväl åt ögon, panna, näsa och mun.»
»Spåret, säger du!. .. Hvad är din afsigt med denna varning?» ropade Alm häftigt och purpurröd i ansigtet.
»Herre,» hviskade magistern till honom, »den, som rodnar vid fyrtio års ålder, den är mer ohjelplig än jag.»
Efter dessa ord skyndade tiggaren bort.
Källa: Project Runeberg ·