Sida 109
älskar då denna flicka, som jag ryckt ur förderfvet och hvilken under min ledning vuxit upp och knutit sig till en knopp, hvars blad, när de en gång slagit ut, skola i skönhet täfla med sol och himmel... Blir denna härliga knopp otillgänglig för lågan af min första kärlek, och förmår jag icke bli den sol, för hvilken den öppnar sina blad, välan, då skall jag, om jag icke kan släcka lågan, åtminstone kringgärda den med en mur, så ogenomtränglig och så kall till sitt yttre, att ingen må kunna ens ana att dess innanvägg glöder och förkolnar... Men endast vid en hederlig mans bröst får den knoppen hvila, och ve den fjäril, hvars brokiga vinge skakar om också blott ett damkorn öfver min vackra blomma I»
Klockan slog fyra i Maria kyrktorn, när Alm inträdde i fru Grås lärosal. Som de flesta af eleverna i hennes pension utgjordes af s. k. »halfpensionärer» eller sådana flickor, hvilka hafva föräldrar eller slägtingar boende i Stockholm och derför endast tillbringa vissa bestämda timmar af för-och eftermiddagarne uti pensionen, så funnos nu inga andra i salen än fem eller sex helpensionärer, af hvilka några sutto vid sina sybågar och andra vid sina ritbräden.
Vår kammarskrifvare mottogs af dessa unga flickor som en gammal bekant, för hvilken ungdomen hyser lika mycken kärlek som vördnad. Med utrop af glädje sprungo de emot Alm och förde honom till sina arbeten, angelägna om att få visa honom sina händers verk och inhemta hans omdöme öfver dem.
Han kastade också några blickar på hvad som förevisades och bifogade till dessa några anmärkningar, der de syntes honom behöfliga; men hans ögon tycktes deremellan och esomoftast söka helt annat än sybågar och ritbräden.
• Flickor, äfven de minderåriga, ha en synnerlig förmåga att gissa till betydelsen af vissa blickar och miner.
»Amanda är der inne i sångrummet,» upplyste en af pensionärerna, pekande dervid på en blott till hälften öppen dörr.
Liksom för att bekräfta sanningen af den klarseende pensionärens ord, hördes i detsamma några vackra preludier på ett piano, hvarefter en sopranstämma, den klaraste och uttrycksfullaste man kunde tänka sig, tonade inifrån sångrummet.
Källa: Project Runeberg ·