Sida 182
»Det var som jag sade,» hördes en qvinnoröst nära under fönstret; »här skulle vi ha de vackraste törnrosorna. .. skynda att plocka deml»
»Ja, visst måste vi skynda,» svarade en karlstämma; »men vi hinna nog få i ordning, för alla menniskor äro ju sysselsatta med paviljongen, och dessutom dröjer det en god stund, innan löjtnanten kommer tillbaka från orangeriet. »
»Hvad skulle han der att göra?»
»Utse de vackraste vindrufvorna och skatta ananas-träden ... vackert skall vackert ha, begriper hon väl.. . så går det till vid de förnämas bröllopsfester... ha ha hal»
»Ha ha ha!» instämde qvinnan; »men, kära Blom, hur fick löjtnanten tag i den der unga vackra flickan ?... Löjtnanten är väl den största flickjägare man kan tänka sig.. . Jag undrar just hvilken den här späda tösen nu är i ordningen, den hundrade eller hundradeförsta.»
»Legio, ity de äro många;» svarade karlen med fortfarande glädtighet.
»Nå, hur kom han att ta henne med sig hit ut till landet?»
»Kort före innan vi skulle resa från Stockholm i går förmiddags och just som jag kört fram med vagnen framför porten, såg jag löjtnanten komma på gatan med den der mamsellen, som såg mycket blek och gråtmild ut.. . Sedan han hjelpt henne upp i vagnen och slagit upp suffletten, tog han mig afsides och hviskade så här: 'Fan tar dig, om du låter någon kristen själ få nys om att jag har en flicka med mig i vagnen, och du får icke en gång tala om det för min far’1»
»Jag tänkte, jag, att kommerserådet skulle följa med från Stockholm,» anmärkte qvinnan.
»Nej, han dröjer qvar till nästa vecka, och tacka Gud om han då kommer ut.»
»Nå, och så for ni ifrån Stockholm?»
»Ja, och det gick som en vind, sju mil på sju timmar. Vi gåfvo oss knappast tid att äta middag en gång »
»Och herrskapet i vagnen?»
»Det var ett smekande och ett kuttrande, må ni tro . . . Fan så vacker är hon, och ju längre vi kommo från Stockholm, desto gladare blef hon.»
»Nå, än sedan?»
Källa: Project Runeberg ·