Sida 183
»När vi kommit fram till Säby emot aftonen, steg löjtnanten ur vagnen och sade i hemlighet till mig: 'Blom, spring öfver hagen ginvägen till Asplunda, så att du är framme före oss; men när du ser oss komma, så springer du emot oss och berättar högt, att mina föräldrar rest bort på eftermiddagen till någon af grannarne, men att de snart komma hem tillbaka’.»
»Hans föräldrar! .. . Hvilka föräldrar?»
»Löjtnantens far och mor, kan ni väl begripa!»
»Ar ni rysk! Kommerserådet är ju qvar i Stockholm I»
»Kan väl vara... men i går var han ändå på besök hos grannarne,» yttrade betjenten skrattande.
»Och hans mor!» yttrade qvinnan, »nog är det sant, att salig kommerserådinnan inte är långt borta; men hur hon skall bära sig åt för att komma tillbaka ur kyrkogården, vet jag inte.»
»Inte jag heller, men troligtvis drar löjtnanten bestyr om det, som om allt det andra.»
»Det är ju då ett bedrägeri mot den stackars flickan!»
»Ni är tokig, gumma! .. . Endast det är bedrägeri, när man gör falska bankosedlar eller skrifver andras namn under reverser.»
»Tror ni inte, att de här rosorna räcka ett godt stycke?»
»Mer än som behöfs, och mer finns ej heller att anamma, så framt ingen har lust att plocka taggarne.»
»Herre min Gud! Hvad var det?» skrek qvinnan.
»Hvad gnäller ni för?»
»Se dit upp! ... Nu är det borta!. .. Hu, hvad jag blef förskräckt!»
»Hvad var det?»
»Jag tyckte jag såg ett lik, som tittade fram ur fönstret der.»
»Hvilket fönster?»
»Det der, som står öppet. .. fönstret till salig kom-merserådinnans sängkammare, vet jagl»
»Är ni då ett söndagsbarn, efter ni ser spöken på ljusa dagen?»
»Hu, det var ett lik jag såg, med det längsta svarta hår kring det krithvita ansigtet. . . det var, Gud nåde mig, salig kommerserådinnans vålnad!»
Källa: Project Runeberg ·