Sida 190
Jo, ju mer han öfvertygade sig om förlusten af henne, som nu försvunnit, desto härligare framträdde hon för hans själs ögon — hennes sällsynta skönhet, hennes glödande hänförelse, hennes oskuld, så rik på tillit och förtroende.
»Ha, jag älskar henne!» ropade han halft vansinnig; »den första, den enda jag älskat!... O, om hon komme tillbaka ... om hon återvände! ... Jag skulle, ja, jag skulle ... men hon kommer ej!... Ve mig! ... För några timmars himmel gaf hon mig helvetet för tid och evighet!... Ve, ve mig!...»
Hans blick kom nu att falla på toalettbordet, och springande upp, störtade han dit, ty han hade upptäckt det lilla bernstenskorset, som Amanda burit, och hvilket hon, efter hvad hon sjelf för honom berättat, fått af fosterfadern vid sin första nattvardsgång.
Detta kors ryckte han till sig, öfverhöljande det med kyssar. Han tog det med sig till soffan och lade sio å nyo, tryckande korset mot sitt bröst med en häftighet, liksom ville han begrafva det i sitt hjerta.
Då — då hördes fotsteg af en gående i de yttre rummen.
»Hon!» skrek löjtnanten och sprang upp från soffan, gripen af glädjens yrsel.
Men fotstegen, som närmade sig, voro för hårda, tunga och våldsamma att kunna tillhöra Amandas sylfidiska fötter.
Löjtnanten skyndade emellertid till dörren, men drog sig lika hastigt tillbaka för den, som nu beträdde sängkammarens tröskel.
Den främmande, öfverhöljd af dam från hufvud till fot, var en medelålders man, af atletisk kroppsbyggnad; men hans ansigte brann som en eldkula, och ögonen i denna eldkula hade ingen hvita. Allt var blod och lågor.
Löjtnanten anade hvem den främmande var, och grafvens kyla genomträngde hela hans varelse.
Den, som i denna stund sett dessa begge män, skulle ha tagit dem för tvänne stöder, den ena af eld och den andra af snö, begge i hvart ögonblick färdiga att falla öfver hvarandra, då den enes seger endast kunde vinnas genom den andres fullkomliga tillintetgörelse.
»För sent kom jag för att rädda hennes oskuld,» började eldstoden, »äfven för sent för att rädda hennes lif!. ..
Källa: Project Runeberg ·