Sida 189
Befallningen efterkoms, och, kastande sig upp på den eldige springaren, jagade löjtnanten i fyrsprång utåt landsvägen ned till sjön, sättande öfver stockar, stenar och diken.
Han ropade och hojtade och skrek som en galning; men hans röst var en ropandes i öknen.
»Om hon tagit lifvet af sig, tagit lifvet af sigI» våndades ryttaren, i det han sprängde fram utefter stranden, så att vattnet stänkte upp öfver honom.
Efter en halftimmes fruktlöst ridande invid stranden, intog han åter landsvägen. Kanske tröstade han sig med den förmodan, att den som vill dränka sig kan göra det utan att behöfva klä’ sig i hatt och schal.
Han aflägsnade sig allt mer från Asplunda, mötande under den våldsamma ridten många, både åkande och gående, hvilka, tillsporda om det unga vackra fruntimret, icke hade något tillfredsställande svar att afgifva.
Så kom han fram till Säby gästgifvaregård, hvilken, belägen en fjerdedels mil från Asplunda herresäte, nu vimlade af åkdon och hästar.
Han frågade och frågade, men lika fruktlöst. Icke nog dermed att ingen kunde upplysa honom om det allra minsta: till råga på olyckan, drogo äfven alla på mun åt den unge mannen, hvilken syntes utom sig af ångest och förtviflan, ehuru han icke hade någonting annat än en bortsprungen flicka att beskärma sig öfver.
Fradgande af sorg och raseri, begaf han sig slutligen på hemvägen, och han hemkom i grefvens tid, ty midt på gården störtade den stolte fullblodshästen.
Löjtnanten hade hvarken ögon för det ädla djurets dödsryckningar eller öron för det tillskyndande gårdsfolkets anskri. Med händerna för ansigtet rusade han uppför trapporna, genom rummen och stannade ej, förrän han inkommit i den fördömda sängkammaren, på hvars soffa han kastade sig, utmattad både till kropp och själ.
Hvilken ond ande hade väl flugit bort med den unge, sköne och fine verldsmannens hela besinning och lugn, dessa afundsvärda själsegenskaper, som ingenting hitintills förmått rubba, icke en gång tårarne af de många offer, som förut fladdrat omkring honom, liksom fjärilarne kring ljuslågan, och för hvilkas brända vingar och anklagande dödsqval han städse egt ljuslågans klara likgiltighet?
Källa: Project Runeberg ·
