Sida 221
»Håll dig nu stilla vid dörren och sjung ut kort och godt hvad du har på sinnet!» befalde kommendanten.
»Det är nu jemt sex år jag hållit till på fästningen,» började fången.
»Nå, vidare!»
»En så lång tid, och det är bara för ett lappri, nådig herr kommendant.»
»Ganska riktigt... du bara rånade några sprättar på Stockholms gator... på sin höjd ett hälft dussin sådana ... du är alltid måttlig i dina anspråk, du.»
»På kortare tid än sex år kan man hinna ledsna vid Carlsten,» fortfor mjölnaren.
»An se’n?»
»Jag har alls ingen håg för att vara q var längre, nådig herr kommendant!»
»Icke heller vi ha någon synnerlig håg för att qvar-hålla dig, men vi äro gudnås tvungna dertill,» svarade kommendanten skrattande.
»Det är numera min fasta föresats att komma härifrån så fort som möjligt.»
»Hå fan! Den der föresatsen har du haft ända se’n du kom hit. . . Har du ingenting annat att berätta mig?»
»Medgifves, att det varit min föresats; men det är först nu som jag tänker sätta den i verket.»
»Du är. en uppriktig själ, kära Broms, och derför är du väl så god och säger mig, hur du tänker bära dig åt för att bli qvitt Carlsten, som du inte trifs på »
»Om jag förut velat sätta min plan i verket, hvad hade väl hindrat mig derifrån?»
»Du är rolig, min gamle gosse!. . . Du vill veta hvad som hindrat dig från att rymma?»
»Ja.»
»Din respekt för fasta murar och starka jernklädningar och din fruktan för skarpladdade gevär... Ar det inte så, kanhända?»
»Lappri,» svarade fången och drog på mun; »har nådig herr kommendanten redan glömt, hvad som hände i förgår?»
»Hvad hände då?»
»Jag fick tillstånd att gå till staden på några timmar och åtföljdes naturligtvis af två soldater med skarpladdade gevär,,, När jag kom till staden, söp jag begge soldaterna
Källa: Project Runeberg ·