Sida 255
Tjugufjerde KAPITLET.
Bernstenskorset
När den resande för andra gången vaknade, stod uppasserskan framlör hans säng med en bok i handen.
»Befaller herrn kaffe snart?» frågade hon.
»Ar det morgon redan?» utbrast gästen, vändande ansigtet mot fönstret, hvarigenom den klaraste höstsol blickade in i rummet.
»Hå, hon har redan slagit tio,» svarade uppasserskan.
»Redan tio! . . . Och jag som bort vara ute nio . . . Om ni väckt mig, hade ni gjort mig en stor tjenst.»
»Jag har varit inne flere gånger, men jag tyckte det var synd att väcka herrn, för herrn sof så godt. .. Kanske herrn befaller, att jag skall göra upp eld i kakelugnen?»
»Nej, det är väl qvaft förut härinne, tycker jag... jag har en sådan hufvudvärk.»
»Då har herrn säkert sofvit oroligt.»
»Åtminstone har jag haft oroliga drömmar.»
»Det är inte godt tecken att drömma oroligt första natten man sofver i ett rum.»
»Tror ni det?»
»Hvad har herrn drömt om ... jag kan uttyda drömmar, jag, och det har nästan alltid slagit in.»
»Såå?»
»Har herrn drömt om blommor eller djur?»
»Nej.»
»Om eld eller vatten?» •
»Nej, icke det en gång.»
»Om hus eller menniskor då?»
»Icke heller det, bästa jungfru.»
»Hvad kan det då vara för slag?»
»Jag har drömt om de döda,» svarade gästen med en djup suck.
»Drömma om lik . .. det betyder, att någon slägting till herrn dör i dessa dagar.»
Källa: Project Runeberg ·