Sida 256
»Jag har inga slägtingar.»
>Då är det bestämdt någon intimare vän, som kolar af innan månadens slut.»
»Jag har inga intimare vänner heller.»
»Hå, det var besynnerligt!» anmärkte uppasserskan; »men det skulle vara roligt att veta, hveni det var som herrn drömde om.»
»Nå, efter ni så angeläget vill veta det, så drömde jag om en ung flicka, som dog för två år sedan.»
»Hur visade hon sig?»
»Hon kom in här i rummet i en svepningsdrägt... Kan ni tyda den drömmen?»
»Hade hon krona på hufvudet?»
»Det kan jag ej erinra mig.»
»Helt säkert hade hon det,» menade uppasserskan, »ty det är ju vanligt, att när en ung flicka står lik, så har hon en liten myrtenkrona på hufvudet... en myrtenkrona klär både lefvande och döda.»
»Sådant var likväl ej fallet med den jag drömde om,» förklarade den resande, med ett sorgset uttryck i sin röst; »hon omkom i sjön, och hennes lik fick man aldrig reda på.»
»Jaså, men drömmen har sin betydelse i alla fall.»
»Och den är?»
»Att herrn blir gift innan årets slut,» svarade flickan
raskt.
»Gift med den döda!... Det vill säga att jag dör innan årets slut!»
»Hå, gubevars för det, goda herre!»
»Blif icke orolig för det, bästa mamsell! .. . Slår denna uttydning af drömmen in, så har jag just ingenting mot det heller. . . Men jag måste klä’ mig.»
»Vill inte herrn först vara god och teckna in sitt namn i den här?» frågade uppasserskan, i det hon räckte boken åt den liggande och derefter hemtade en penna från skrifbordet.
Den resande skref in sitt namn, och namnet var: »Revisor F. Alm ifrån Stockholm».
Till den resandes namn har utan tvifvel läsaren redan gissat. Endast titeln var en nyhet, och den bevisade, att vår hjelte stigit ett steg högre såsom tjensteman under de tvenne år, som förlidit sedan vi sågo honom blödande falla för löjtnant Räyels pistolskott.
Källa: Project Runeberg ·